Det började med järnvägen – pendlarnas sak är vår

Trafikministern har bestämt, att staten inte mera trafikerar med tåg till Sjundeå efter mars månad – trotts att banan klyver byn och trotts att man under många årtionden har uppmuntrat kommunen att planlägga boendeområden vid banan och trotts att 300 sjundeåbor behöver tåget dagligen för att komma på jobb och till studier. Inte tänker man trafikera till Ingå heller. Och i Karis och Kyrkslätt stannar tågen allt mera sällan. Y-tåget läggs ner helt och hållet, IC tågen åker inte lika ofta som tidigare och snabbtåget mellan Helsingfors och Åbo åker igenom Västra Nyland utan att alls stanna där. Tidtabellerna försämras så att allt fler får en försvårad vardag eller hamnar rentav flytta från regionen för att komma på jobb. Privatbilismen ökar. Regionens livskraft försämras och försämrade förbindelser kommer att påverka negativt bl.a. på fastighetspriser. Hela regionen och alla invånare i Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt förlorar direkt eller indirekt. Det kan inte vara samhällets bästa.

Det är motbjudande att ställa regioner mot varandra, men mycket av försämringarna beror på att åboborna ska få komma lite snabbare till Helsingfors på mornarna och tillbaka hem på kvällarna. Det känns väldigt orättvist och oklokt att göra trafikpolitik till förmån för 2000 människor i en region och samtidigt försämra vardagen väsentligt för 15 000 människor i en annan region.

Ofta motiveras försämringar och nedläggningar med ekonomin, men i detta fall handlar det inte om pengar. Samtidigt med kustbanans försämrade förbindelser har trafikministern och regeringen hittat bl.a. 600 miljoner euro till förbättring av trafikleder och 200 miljoner till bilskatterean. Y-tåget uppskattas kosta staten 1 miljon euro/år. Dessutom gjorde vårt statsägda bolag VR ifjol en vinst på 90 miljoner euro, varav staten fick 30 miljoner som dividend.

Efter att regionens påverkare och befolkning högljutt har kritiserat Y-tågets nedläggning och de andra försämringar, vaskade trafikministeriet ihop ett odugligt försök att minska skadan. I sin ”nådighet” gav ministeriet Sjundeå lov att själv stå för tågtrafikens kostnader för några turer dagligen och för ingåborna lovar ministeriet ordna en buss till Kyrkslätt, vilket ökar både resetiden och bytesruljansen. Dessutom är det dålig business för lokala bussbolag, som den vägen säkert mistar kunder, då ministeriets sätter in en subventionerad linje. Och efter en tid, då de dåliga ersättande arrangemangen inte fungerar, läggs de ner med motiveringen, att det inte fanns efterfrågan för dessa tidskrävande och invecklade arrangemangen. Alltså inga huvud eller fötter.

Trafikminister Anne Berner (centern) har sagt, att hon är i politiken bara av och an och hon fortsätter sannolikt i bisneslivet efter följande val. Måhända att Berners visit i politiken blir kort, men skadan av hennes trafikpolitik kan bli långvarig för många västnylänningar, hoppas inte permanent. Kampen för Y-tåget och kustbanan fortsätter!