Poeten, kärlekens apostel Tommy Tabermann skrev i tiderna, att det inte lönar sig att vänta på mirakel, utan att göra sådana. Jag var i somras på sagornas ö på Island, där jag fick vittna en sann mirakel – nämligen hur i världen kunde islänningarna på bara två årtionden få sina barn från att ha mått sämst i Europa till dem som mår bäst i Europa. Vi träffade Heiða Björg Hilmisdóttiri, som berättade hur de gjorde.
Jag bjöd Heida senare till Finland för att dela med sig de erfarenheter som hade hjälpt dem så mycket. I veckan har Heida varit i Finland. Vi har träffat beslutsfattare, stora städers representanter och myndigheter. Vad är det riktigt Islands-miraklet handlar om?
År 1990 drack isländska ungdomar mest alkohol av alla ungdomar i Europa och också drogproblemet var verklighet. Hela 42 % av ungdomarna angav att de hade druckit alkohol i berusande syfte under den senaste månaden. 25 % av ungdomarna rökte dagligen och över 10 % av ungdomarna svarade, att de använder kannabis. Ungdomarna hängde ute på stan och stämningen var på många sätt ur vuxnas synvinkel sett orolig och dyster. Många var oroliga för sina egna och andras barn. Och för den lilla nationens framtid.
Beslutsfattare, föräldrar och forskare beslöt att förena sina krafter och försöka göra någonting åt det hela. Islänningarna beslöt vända upp och ner på det mesta och resultaten ör imponerande, rentav skakande. Men låt oss först titta vad de gjorde. Gränsen för myndighetsåldern höjdes från 16 till 18 år och barnen och ungdomarna fick en sorts barndoms- och ungdomsgaranti tills de fyller 18. Åldersgränsen för möjligheten att inhandla alkohol höjdes till 20 år. Reklam för alkohol och cigaretter förbjöds och cigaretterna försvann från butiksdiskarna.
Familjernas roll lyftes i fokus. Föräldrarna fick information och upplysning om att det har helt avgörande betydelse för ungdomarnas välmående, hur mycket tid de tillbringar med sina föräldrar. Forskarna tog fram fakta, som bevisade att det inte hade en avgörande betydelse vad innehållet i den gemensamma familjetiden var; det var enligt undersökningarna inte viktigt huruvida familjerna gick på teater, spelade kort eller bara tittade på TV hemma; avgörande var längden av tiden föräldrarna spenderade med sina barn. Genom undersökningarna fick islänningarna också reda på, att det skyddade ungdomarna från negativa intryck, ifall deras föräldrar visste var barnen rörde sig. Föräldrarna uppmuntrades till att tillbringa mera tid med sina barn, till att sätta gränser och till att hålla reda på var och med vem barnen rörde sig.
Islänningarna beslöt också att ta ibruk nationella hemkomsttider. Låter såklart väldigt radikalt i våra öron, men har fungerat bra på Island, försäkrar alla isländska föräldrar jag talat med. 12-åringarna och yngre får vara ute till åtta på kvällen och på sommaren till tio. 16-åringarna får vara ute till tio på kvällen och under somrarna till midnatt. Borgmästaren och den lokala polisen skickar årligen en kylskåpsmagnet som påminner om den gemensamma hemkomsttiden till alla niondeklassister. Föräldrarna skrattar, att det ör lött att peka på magneten och säga, att det ör såhär vi kommit överens om och att det samma gäller också alla andra. Föräldrarna har blivit uppmanade till att under allmänna festdagar också själv delta i festligheterna och sedan i rimlig tid plocka med sig sina barn och unga och som vuxna konstatera, ett det nu ör dags att åka hem. Föräldrarna har också fått handledning i och material om hur man sätter gränser och lär sig säga nej till sina barn vid behov. Under olika kampanjer har varje familj fått genom posten affischer med hjärtan och texten ”Nej, jag säger nej, för att jag älskar dig.”
Också skolorna, idrottsföreningarna och kulturarrangörerna är delaktiga i det gemensamma arbetet för barn och unga. universitetsforskarna hade tagit fram viktg information ; ungdomarna behöver professionellt ledd verksamhet i sin vardag. Varje barn och ungdom på Island fick ett aktiveringskort. Med kortet får varje barn årligen välja med 50 000 isländska kronor (400€) hobbymöjligheter, som hittas samlat på en nätsida. Kommunerna följer upp vilka fritidsmöjligheter barn och unga använder och griper också i ifall någon befolkningsgrupp eller bostadsområde av någon anledning inte använder den ledda verksamheten.
Och sedan till resultaten. Allt det jag berättat om, har gett resultat som är helt häpnadsväckande. Under två årtionden har alkoholkonsumtionen rasat och ör nu lägst i hela Europa. Då tidigare hela 42 % av ungdomarna meddelat att hen druckit sig full under den senaste månaden, är siffran idag bara 5 %. Då 25 % tidigare meddelade att de röker dagligen, är siffran nu 3 %, riktningen ör samma med kannabis. Ungdomarnas användning av rusmedel har minskat i många länder, men ingenstans så här dramatiskt.
Tidigare visste bara hälften av föräldrarna var och med vem deras barn umgick. Nu meddelar 3/4 av isländska föräldrar att de håller reda på var deras barn rör sig. Aktivitetskortet har fördubblat barnens deltagande i ledd hobbyverksamhet; tidigare hade bara en fjärdedel ett regelbundet hobby som var ledd av en vuxen. Nu är nästan hälften av barnen med i verksamheten som ledd av professionella fritidsledare. Alla 10-åringar får i skolan ett läroämne som handlar om hur man lever ett gott liv. Hela årskullen deltar i ledd verksamhet och Island håller mera och mera på att gå mot en vardag där barnen kan stanna i skolan hela den tid föräldrarna är på jobb, under ledning av vuxna såklart.
Dynamiken och kulturen i isländska familjer har förändrats. Föräldrarna tillbringar mera tid med sina barn och är stolta för sina barn. Tiden som familjerna är tillsammans har fördubblats. Föräldrar får stöd och uppmuntran i sitt uppfostraruppdrag. Det har uppstått starka föräldraföreningar, som är aktiva i att utveckla bostadsområden, förhandlar om reglerna och samarbetar med skolorna.
Island är Island och Finland är Finland. Men barn är barn, familjer familjer och föräldrar föräldrar runt om i hela världen. Det finns så mycket gott i det Isländska miraklet och vi alla kan lära oss så mycket av det, inte att tala om hur inspirerade vi kan bli.
Den isländska modellen och det isländska miraklet är bevis på att världen visst kan förändras.