Jag har inte på flere veckor mera träffat någon som skulle tycka att landskaps- och sotereformen blir bra. Nu senast satt samtliga huvudstadsregioners kommuner, som representerar 1 miljon finländare, tummen ner för landskaps- och sotereformen. Det betyder inte, att den kritiserade reformen inte skulle bli av; allt tyder på att regeringen driver reformen igenom fast med våld. Riksdagen behandlar den historiska och massiva reformen på högvarv och hela reformens öde torde avgöras i början av juli. 

Sakkunniga efter sakkunniga har både i offentligheten och i riksdagsbehandlingen sågat reformen i bitar. Inga av sotereformens ursprungliga målsättningar – minskandet av hälsoklyftorna, ökandet av integrationen och att få bukt på kostnadsökningen – blir av med den modellen som nu lagts fram. Sakkunniga varnar för många risker och de mest kritiska för en fullständig nationell kaos. 

Det är häpnadsväckande, att det trotts den breda kritiken, verkar regeringspartiernas riksdagsledamöter, eller åtminstone en majoritet av dem, godkänna reformen med motiveringar som ”man har hållit på med det här så länge att den nu bara måste ros i land” eller ”den nuvarande modellen är inte heller felfri och vi kan efteråt reparera om modellen visar sig att vara oduglig”. Det kan förstås låta rationellt, men som lagstiftare är det ansvarslöst att experimentera med hälsovården och socialservicen – det handlar ju ändå om människors liv, bastrygghet och hälsa, inget mindre. 

Det har blivit något av en kollektiv mantra i Finland att vår social- och hälsovård inte fungerar. Tyvärr finns det också problem, och dem bör vi åtgärda, men fakta och internationella jämförelser talar ändå för sig; vi producerar hälsotjänsterna kvalitativt och kostnadseffektivt. Några siffror: livslängden i Finland har ökat (åren 1960-2015) med hela 12,6 år medan den i övriga OECD-länder har ökat i medeltal 11;9 år och i övriga nordiska länder bara 8;7 år. Finland placerar sig i samtliga kvalitetskriterier över OECD medeltalet och i de flesta kategorierna bland top tio. Till exempel vår cancerdödlighet är näst lägst bland OECD-länderna och lägst i hela EU. Health Powerhouse Index rankar vår hälsovård som mest kostnadseffektivt bland alla 35 europeiska länder. Om vi inte baserar våra beslut på fakta, vad ska vi basera dem på? 

Regeringen använder 600 000 € till en reklamkampanj, vars syfte är enligt regeringen att ”lugna ner” människor som är upprörda över social- och hälsovårdsreformen. Efter att ha läst alla lagförslag och lyssnat på Finlands breda professor- och sakkunnigskara är jag tvungen att konstatera att inga reklamkampanjer i världen räcker för att övertyga mig om att social- och hälsovården blir bättre med de lagar som nu behandlas i riksdagen. Tvärtom – sotereformen är ett hopp i det okända och verkar enligt sakkunniga både söndra det som nu fungerar och skapa dessutom en rad med nya problem.