Allt sedan jag för några år sedan blev mormor till lilla Melissa, nu 3 år, har jag mera och mera tänkt längre in på framtiden – hur ska världen och Finland se ut när hon är vuxen? Är Finland ännu då ett samhälle, där det är en självklarhet att grundskolan är gratis och att allas barn får gå i den? Har vi lyckats bevara naturen och miljön så, att ren luft, vatten och skog möjliggör att vi alla kan njuta av allemansrätten? Kommer vi att ha närproducerat, inhemskt mat? Ganska stora frågor. Många av de här frågorna är idag högaktuella och bara under förra veckan fylldes vår huvudstad av oroliga demonstranter; studeranden, bönder, naturaktivister och andra som alla är oroliga, att landets regering nu slår sönder sådant som är viktigt och värdefullt för oss finländare.

Under hela min livstid, sedan slutet av 60-talet, har samhällsutvecklingen varit enorm. Först kom den kommunala dagvården, sedan hälsocentralerna. Det mest revolutionerande var ändå grundskolan; gratis utbildning och jämlika möjligheter för alla barn, oberoende av föräldrarnas ställning och förmögenhet. Lagen om grundskolan stiftades samma år jag föddes 1968. Det var ingen självklarhet; det var en ytterst hård och lång kamp mellan högern och vänstern. Högerpartierna ville upprätthålla ett sådant system, att bara en del fick högre utbildning och de lågutbildade skulle efter några års folkskola stå till andras tjänst som förmånlig arbetskraft. Grundskolefrågan drevs hårt av ”grundskolans fader”, socialdemokraten Reino Oittinen som jobbade 1948-1972 som direktör på skolstyrelsen och senare som undervisningsminister i fem olika regeringar. Kampen om skolsystemet avgjordes slutligen av centern som anslöt sig till socialdemokraternas och vänsterns tankar om, att Finland aldrig kan bli en framgångsrik nation ifall vi inte utnyttjar hela befolkningens potential. Grundskolan blev sedan en världsberömd framgångssaga som har gjort att våra barn idag toppar internationella studieresultatmätningar och att vi slutligen har från ett litet agrart samhälle vuxit till en av världens främsta nationer på många samhällsområden.

Vi kan inte ta det med en axelryckning, att regeringen nu gör så stora nedskärningar inom undervisningen på alla nivåer, att många experter är övertygade om att nationens bildningsnivå kommer att skadas på ett bestående sätt. Hittills har varje generation jobbat för att deras barn ska ha bättre utbildningsmöjligheter är vad de själv har fått – nu vrids klockan bakåt. Allmänbildningen, grundskolan, högutbildningen och också yrkesutbildningen är alla hotade. Därför har hela oppositionen enats om att försöka stoppa regeringen och lämnat in en interpellation om utbildningsnedskärningarna. Om sakens allvar vittnar att också ”det eviga regeringspartiet” Sfp har insett hur grymma regeringens planer är och är den första undertecknaren i interpellationen, vilket vi verkligen apploderar!