Bästa hedersmedlemmar, kongressdelegater, bästa kamrater
Det känns så angeläget att vara här idag. Vår 102:a kongress arrangeras i en tid där luftrummet vimlar av stora politiska frågor som kräver vår uppmärksamhet.
Finland fick efter valet en borgerlig regering där också Sannfinländarna ingår. Regeringen har under sina första 6 månader visat att de systematiskt ämnar slå sönder centrala delar av välfärdssamhället och har dessutom allierat sig med näringslivet och främjar hänsynslöst de rikastes intressen på bekostnad av de svagaste i vårt samhälle.
Hårda ord, men inte till en början så hårda som regeringens gärningar.
Jag kommer att prata ganska mycket om regeringen, inte för att jag gillar den, utan för att det är vår uppgift som största oppositionsparti att avslöja vad som på riktigt håller på att hända i Finland och komma med alternativa lösningar. Juha Sipiläs regering har gjort fem (minst) allvarliga attacker på välfärdssamhällets hörnstenar och rättviseprinciper.
Regeringen skär från de svagaste, både här hemma och i världens krisområden.
Regeringen angriper pensionärerna och de äldre på ett sätt som är både skamligt och hänsynslöst. Värst drabbas de 30 000 över 65-åriga pensionärer som lever på garantipensionen och som nu på grund av regeringens nedskärningar i bostadsbidraget, minskade läkemedelsersättningarna och höjda klientavgifterna faller under fattighetsgränsen. Regeringen skuffar med en budget 30 000 människor som byggt det här landet under fattigdomsgränsen år 2015 i nordiska välfärdsstaten Finland.Regeringen angriper också arbetslösa och lägger ner ungdomsgarantin.
Regeringen har sagt ifrån avtalsprincipen, gått in för diktat och skapat helt onödiga spänningar på arbetsmarknaden.
Regeringen angriper löntagarna, arbetarna, skötarna, poliserna, barnträdgårdslärarna, försäljarna och har skapat oro i många hem. Lönerna ska ner, sjukfallen ska själv bekostas och semesterpengen ska skäras ner. Jag förstår att barnträdgårdslärarna är förbryllade – hur kan de vara rättvist, att en som jobbar med barn i dagis själv ska stå för alla flunsor och magsjukor som kommer med barnen!
Regeringen har vänt finländarna ryggen och friar istället till näringslivet.
Tidigare företagsledaren statsminister Sipilä, företagaren Anne Berner och tidigare Familjeföretagens vd Matti Vanhanen vill privatisera allt som går. Det är business som gäller för nutida Centern. De vill använda sina 4 år i politiken till att främja näringslivets intressen. Hur välfärdssamhället ser ut efter det verkar de inte bry sig om. Priset blir ganska högt för många.
Det allvarligaste är ändå, att regeringen spelar på unga människors framtid. Vårt lilla land och nationen har under hela vår existens under varje årtionde strävat efter att den följande generationen skulle ha det bättre. Vår kronjuvel har varit vårt utbildningssystem som har varit den viktigaste orsaken till att vår lilla nation blivit en av världens främsta länder. Regeringen har som målsättning att sänka (sänka!) följande generationers utbildningsnivå. Regeringen skär 3 miljarder euro i universiteten, forskningen, yrkeshögsskolorna, yrkesutbildningen, gymnasierna, grundskolan och i förundervisningen. Och inom dagvården, där man dessutom förstorar grupperna trotts att experterna varnat för det. Experterna säger också att regeringens utbildningspolitik skadar vår bildningsnivå på ett bestående sätt. Det som gör det här ansvarslösa beslutet ännu mera motbjudande är, att både statsminister Sipilä och finansminister Stubb, som båda är partiledare, skyltade bara några veckor före valet med skolungdomarna och deklarerade att de inte skulle skära i utbildningen.
Kamrater
Finland har ute i världen fått mera respekt och beundran än vad vår storlek eller vad vi med våra internationella gärningar egentligen har förtjänat. Vårt goda rykte beror på främst två saker. Att vi har fört en stabil och klok utrikespolitik och för att vi har varit en del av den nordiska familjen. På bara sex månader har regeringen visat att den nästan är lika oskicklig i utrikespolitiken som i inrikespolitiken.
Finland har på grund av vårt geografiska läge ett särintresse att främja dialogen mellan Ryssland och Europa. Vad gör regeringen? När OSSE mötet i Helsingfors skulle fungera som forum för denna dialog och försöka bidra till lösandet av konflikten i Ukraina, fattar Finlands regering ett dumt beslut att inte låta de ledande ryska politiker och representanter i parlamentet komma på mötet.
Vi har en tradition och ett stort behov att främja våra relationer med Sverige. Och vad gör regeringen? Utrikesminister Soini bråkar offentligt med svenska regeringen och anklagar svenska regeringen för främjandet av terrorism. Median i Sverige uppmärksammade det här synligt och mina nordiska kollegor undrar vad som riktigt håller på att hända i Finland.
Och kanske mest skrämmande. Regeringen Sipilä blundar och har varit väldigt passiv i att gripa den flirt med högerextremisterna som rör sig runt ett av regeringspartierna. SSS-regeringen accepterar att deras riksdagsledamöter kan vara aktiva i nationalstiska, rasistiska och främlingsfientliga organisationer.
Varför är det här så allvarligt? Det är ytterst kort väg från hatprat till hatgärningar. Det fick vi erfara i förgår då en högerextrem ung svensk man attakerade barn och lärare i en skola i Sverige med avsikten att skada eller döda människor på basen av deras etnicitet eller religion. Mannen hade tidigare delat xenofobisk och islamogobisk material över nätet. Flere människor mistade sitt liv, flere människor skadades allvarligt och hela nationen är förbryllad – hur kan det här hända i Norden.
Jag kommer imorgon efter kongressen att åka till Island där nordiska parlamentariker, statsministrar och utrikesministrar ska mötas för att prata om bla flyktingkrisen. Också tragiska skolmordet i Sverige kommer med säkerhet upp. Många kommer att extra noga lyssna på vad både utrikesminister Soini och statsminister Sipilä kommer att säga. Det är ingen hemlighet att Finlands regering blundar för en del av sina riksdagsledamöters ageranden och ställningstaganden på ett grått eller borde jag säga mörkbrunt område.
Kamrater
60 miljoner människor i världen är på flykt. Största krisen i modern tid. Vad gör Finlands regering? Säger att man ska hjälpa människor nära krisområden. Och skär nästan hälften av biståndet. Inte ens den hårda konservativregeringen i Britannien som skär i allt, täcktes sköra i biståndet i den hör situationen. Men vår regering nöjde sig inte med att vara fräck utan valde att skära extramycket i just biståndet, mera än i någonting annat. Jag kan inte förstå hur de kan sova på nätterna?
Jag var i måndags i Karis och träffade ungdomar i Karis-Billnäs gymnasium. Många av dem var förbryllade över den orättvisa politiken regeringen valt att driva. Speciellt mycket pratade vi om hur fräckt det är, att höginkomsttagare som förtjänar 70-90 000 € om året inte på något sätt behöver delta i sparåtgärderna utan tvärtom sjunker skatterna i den här inkomstklassen! Regeringen ekonomiska politik är verkligen fräckt och det är svårt att fatta att både Sfp och också KD stöder en sådan här politik.
Arbetslösheten är stor, ekonomin är trängd. Men ingen nation kan lyftas genom att bara skära och utan att det finns framtidsutsikter. Regeringen säger att det inte finns alternativ. Det finns alltid alternativ. Istället för skattelättnader för höginkomsttagare kunde vi lämna pensionärerna ifred och inte skära i bostadsbidragen. Varje beslut är ett värdeval.
Vi kommer att lägga fram det socialdemokriska alternativet i riksdagen den 18 november. Vi kommer att bevisa att man kan göra en humanare, rättvisare och klokare politik också i den här ekonomiska situationen. Och dessutom kommer vårt alternativ att ta mindre lån än vad regeringen gör.
Vårt alternativ går ut på bl.a. att vi vill ha en aktiv sysselsättningspolitik och fortsätta med ungdomsgarantin. Ju längre man är arbetslös, desto svårare är det att få jobb senare.
Vi vill satsa på utbildning och forskning och utveckling. Vi kan inte hävda oss internationellt om vi halkar efter i kunskap.
Vi vill höja biståndet för att förbättra situationen på flyktinglägren och ge biståndsorganisationerna en möjlighet att sköta sitt jobb.
Vi vill att låginkomsttagarna ska lämnas utanför åtstramningarna. De som kan bidra, utan att deras vardag rubbas, ska delta i spartalkot.
Vårt alternativ är helt enkelt rättvisare och rejälare.
Kamrater. Vi bygget landet. Så brukar vi sjunga. Det ger oss kraft och framtidstro. Det behöver vi nu. Jag har sällan känt mig så motiverad som nu att försvara, utveckla och värna om den nordiska välfärdsstaten som idag. Det här är en kamp vi är redo att ta!