Jag som har ett uppdrag där jag reser mycket och träffar dagligen människor från andra regioner utanför Västra Nyland har märkt, att folk känner min hemort Karis från några enstaka saker. Utöver järnvägen är de tre kändaste ”Karisvarumärken” handbollen, Sisu-lastbilarna och Sirkus Finlandia.
Sirkus Finlandia har i årtionden bjudit oss finländare på fantastiska cirkusupplevelser och som regionens företrädare är det lätt att vara stolt för vår nationalcirkus vars hemort är Raseborg. I min barndom och ungdom hörde Sirkus Finlandias turnestart till en av årets höjdpunkter. Samhällen var så annorlunda och mera stängda, att cirkusen kändes som en frisk fläkt från den stora världen. Människor med flere nationaliteter, språk och bakgrund i lilla Karis kändes exotiskt och spännande.
Av tradition har Sirkus Finlandias turnestart skett i Karis. Vi, ortens unga hästflickor fick hjälpa till med att sköta cirkusponnyn och på så sätt fick vi uppleva lite av den gemenskap och nästan magiska atmosfär som fanns runt det hela; både innanför cirkustältet men kanske ännu mera bakom kulisserna. Ännu årtionden senare känns det varje år lika fint, när det färggranna cirkustältet reses vid idrottsplanen och när bekanta cirkusbilarna börjar synas i gatubilden. Cirkusen är i stan!
Som vuxen har jag hoppats på att också mina barn, barnbarn och gudbarn skulle få uppleva det samma magiska kring cirkus som fascinerade mig och mången andra. Cirkusupplevelserna har i många familjer gått vidare från föräldrar till barn och är hos många en gemensam tradition att se framemot. Också vår nationalcirkus har under dessa årtionden gått vidare från far till son; Carl Jernström junior har tagit över efter sin far Carl-Gustaf och gett cirkusen sin egen prägel.
År efter år har Sirkus Finlandia bjudit finländarna i alla åldrar på en internationellt högklassig turne som sträcker sig över hela Finland och ger sammanlagt hela 250 föreställningar om året. Familjeföretaget och familjen Jernström har lyft cirkuskonsten i Finland till en ny era. Skickliga och intressanta artister från många olika länder turnerar med ansamblen år efter år.
En intressant aspekt är att Sirkus Finlandia har varit mån om att vara en tvåspråkig cirkus. Svenskan är en naturlig del av cirkusen, ingenting självklart i många företag i dagens Finland, men dessto mera beundransvärt. I fjol tog jag min 6-åriga guddotter Elina till Sirkus Finlandias föreställning i Kajsaniemiparken i Helsingfors. Efter föreställningen pratade vi om hur det hade varit. Vi var båda supernöjda med programmet, men det mest överraskande var att helt enspråkiga vandaflickan Elina hade fått under cirkusföreställningen en gnista; ”Tänk vad spännande det skulle vara att lära sig svenska”.